 |
| "Hey hey we're the Monkees and people say we monkeyd around..." |
Vaknar
tidigt och Annica och Hasse iväg för att hämta bilen medan Sanna
och Fredrik bloggar. Vid återkomsten skriker Annica: They screwed us
on the car! Vi har blivit "upgraded" till en minivan; helt
omöjlig och tråkig att köra. Då vi fått tipset att byta den på
en annan Alamo sköt vi upp roadtrip-känslan och körde surt till
Palo Alto. Lyxigt område men de inte kunde hjälpa oss. Tog
bilhelvetet vidare mot Monterey. Först passerade vi Half Moon Bay
som var en superfin kustväg - tyckte vi då. Vi ooo:ade och aaa:ade.
Sladdade in till Santa Cruz för att kolla om The Lost Boys var
hemma. Boardwalken var fin, vi spanade in gamla arkadspel men The
Frog Brothers lös med sin frånvaro. Otroligt mycket amerikana dock!
Kändes som att Corey Haim och Corey Feldman kunde titta ut bakom
varje hörn.
 |
| Santa Cruz |
Stressade
vidare med världens största bil längs med Monterey Bay till
Monterey flygplats där världens bästa Alamo-tant fixade upp oss
till en Grand Jeep Cherokee och roadtrippen kunde äntligen börja på
riktigt! Nu åker vi!
 |
| SUV:en! |
Puttrade
ner med Hasses nya bästa kompis till välmående Monterey. Övre
medelklassigt men förvånansvärt mycket flumpellar. Det första vi
såg var en snubbe med en hök på armen och hippies som drog omkring
med gitarrer. Frågade två av dem om bra ställen att luncha på och
de föreslog naturligtvis vårat gamla hak Caffe Triest.
Schysst krubb och sen vidare till de (pittoreska) lyxvillorna i Carmel-by-the-Sea. Nu jävlar måste vi skaffa lite mil sa Hasse och vi ba börna ner mot Big Sur. Vi hade tyckt det varit fint innan men fy farao vad fint det blev nu med episka scener över vinglade kustvägar med stupande väggar ner mot Stilla havet. Annicas suveräna soundtrack flödade och vid Creedence Lodi utbrast Hasse: ”Jag vet inte, men den här känslan jag har i kroppen, jag tror att det är lycka”.
Blev så överväldigade att vi glömde bort att stanna och överraskades av mörkret. Becksvart, med vägreflexerna ringlandes framför oss som en lysmask. Men motellen då? Var var motellen? Började nästan misströsta när vacancyskulten vid Gorda Springs Whale Watcher Café dök upp ur mörkret. Fredrik kastade sig ur bilen innan den stannade för att hinna före tyskarna eller vad fan det var som samtidigt rullade in. Efter lätt kaos där han och Sanna räddade en condorstor mal inför ögonen på likgiltiga svenskar och en lätt imponerad rocker-receptionist så fick vi våra palmstugor. Supernice! Tog en öl i stugan när en enorm tvättbjörn försökte våldgästa oss. Bloggvärdigt. Superknopp.
 |
| Flumpellar i Monterey |
 |
| Carmel-by-the-Sea |
Schysst krubb och sen vidare till de (pittoreska) lyxvillorna i Carmel-by-the-Sea. Nu jävlar måste vi skaffa lite mil sa Hasse och vi ba börna ner mot Big Sur. Vi hade tyckt det varit fint innan men fy farao vad fint det blev nu med episka scener över vinglade kustvägar med stupande väggar ner mot Stilla havet. Annicas suveräna soundtrack flödade och vid Creedence Lodi utbrast Hasse: ”Jag vet inte, men den här känslan jag har i kroppen, jag tror att det är lycka”.
Blev så överväldigade att vi glömde bort att stanna och överraskades av mörkret. Becksvart, med vägreflexerna ringlandes framför oss som en lysmask. Men motellen då? Var var motellen? Började nästan misströsta när vacancyskulten vid Gorda Springs Whale Watcher Café dök upp ur mörkret. Fredrik kastade sig ur bilen innan den stannade för att hinna före tyskarna eller vad fan det var som samtidigt rullade in. Efter lätt kaos där han och Sanna räddade en condorstor mal inför ögonen på likgiltiga svenskar och en lätt imponerad rocker-receptionist så fick vi våra palmstugor. Supernice! Tog en öl i stugan när en enorm tvättbjörn försökte våldgästa oss. Bloggvärdigt. Superknopp.
 |
| The Palm House |
 |
| Tvättbjörn! |
 |
| Roadtripp - första delsträckan! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar